6 månader

Det låter så långt, men allt har gått så fort.
Allt har rullat på som vanligt. Nästan som vanligt i alla fall.

Mamma mådde inte bra. Hon har det bättre nu.
Men det är bara en liten tröst, för jag har inte min mamma kvar.
Idag ångrar jag att jag inte berättade hur mycket hon betyder för mig, hur mycket jag älskar henne. Att jag aldrig pratade minnen med henne.
Hur jag minns hur hon brukade dra mig i min blå pulka till affären när jag var liten. Och att jag fick ha matkassen mellan mina ben på vägen hem.

Ena dagen var allt som vanligt, nästa var hon borta.
Jag var ledig från jobbet och hade fullt upp med att prata med både mäklare och banken i telefon. Vi var mitt uppe i ett lägenhetsköp.
De ringde från Västerås sjukhus och meddelade att mamma var där. Att hon var väldigt dålig och att jag borde komma dit så fort som möjligt.
Jag ringde Chris och berättade, han skulle komma hem direkt från jobbet så vi kunde åka. Jag pratade med min pappa och mina syskon och vi bestämde att vi skulle mötas upp hemma i mina föräldrars villa.
I bilen på väg till min pappa fick jag ytterligare ett samtal från Västerås sjukhus. Sköterskan lät väldigt ledsen och jag förstod direkt vad som hade hänt. Hon hade inte fått tag på min pappa eller någon annan av mina syskon. Hon meddelade mig först. Efter det samtalet var hela jag ett brus. Jag minns inte riktigt, men jag tror inte jag grät så mycket då. Allt jag kände var att jag var tvungen att berätta för pappa. Men hur gör man det? Hur säger man till sin pappa att hans fru har dött?

Vi fick träffa henne den kvällen. Jag fick säga hej då.

Tiden går och jag tänker mer sällan på just den dagen. Men den kommer för alltid finnas i mitt huvud. Jag kommer alltid bära med mig min mamma. Hon finns i mig och mina syskon. Hon finns i mina syskonbarn, Felicia och Melvin.

Det går nog inte en dag utan att jag tänker på henne.  Jag kommer på mig själv med att vilja ringa och berätta något, men då minns jag. Istället för att ringa, så skickar jag tanken till henne, och hoppas att hon hör mig.

Annonser

7 thoughts on “6 månader

  1. Jag tycker det känns ganska skönt att bara skicka iväg tankarna, istället för att tänka att jag inte kan prata med henne.

  2. Jag tror mamma visste att hon var älskad o betydelsefull för oss alla!
    Fint att du sänder dina tankar till henne… har aldrig riktigt tänkt så, men i fortsättningen ska jag oxå göra det!!

  3. Så vackert skrivet. Sitter här med tårar i ögonen..Din mamma visste nog hur du kände för henne trots att du inte fick det sagt,mammor vet mer än man tror.
    Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s